Nattväkten

Det var redan sent på eftermiddagen då han bröt upp och fortsatte sin vandring i nationalparkens bortesta ända. Han ville egentligen komma upp på höjden innan vargarna började sin nattliga jaktrunda. Med bestämda steg gick han lugnt och sakta uppför stigen som slingrade sig som en utlagd huggorm där den korsade mellan tallarna, myrstackarna och de stora täta granarna som instinktivt hukade sig över den främmande inkräktaren. Än så länge hade han inte sett några spår av vargen men han visste mycket väl att dom höll sig där på lagom avstånd för att han inte skulle kunna se dom. Han hade allt respekt för dom.